19-24 månader, Allmänt, Elis

Saknad

Det riktigt pirrade i kroppen efter längtan när jag gick mot förskolan för att hämta Elis. Jag hade tusen frågor jag ville ställa pedagogerna när jag var på väg men dom försvann rätt fort när jag hörde det ljuvaste glädje ropet ”mamma!!” från Elis. Jag svänger in på gården och där sitter hela minigänget på trappen och äter varmkorv med fullkornsbröd på rad. Elis sitter kvar nyfiket men smiter sig loss så fort jag närmat mig. 

Han hade dock varit väldigt mammig och pappig idag, vilket inte var så konstigt. Han påminde sig själv om det varje gång han såg grinden till kapprummet. Men allt annat hade gått bra. Ätit massor av köttfärssås med spagetti och sov i två timmar. 

Nu har vi också fått reda på när vi ska jobba på förskolan. Ja för med detta föräldrakooperativ så jobbar man två eftermiddagar på hösten och tre eftermiddagar på våren. Inget som känns främmande för mig och Kalle då vi själva jobbar i skolvärlden sen flera år tillbaka.

Men summa summarum så verkar denna dag ha varit helt okej för Elis. Nu tankar vi närhet deluxe. Det har vi gjort sen jag hämtade honom. Är jävligt tacksam för att det finns bärselen för toddlers. Tula Toddler, I Love you! Vem orkar annars bära runt på en 13kg (vet ej vad han väger..) tung toddler i över en timma?!

Standard
19-24 månader, Allmänt, Elis

Förskolenäsan

I natt vaknade Elis och var extra gnällig. Han har bökat hela natten lång och då inte bara pga av alla drömmar. Han har nämligen fått den kända förskolenäsan. Ni vet den där rinnande och snorande näsan alla förskolebarn har. På Elis avdelning var det tre snorande barn i måndags och nu blir det även Elis. Ska tillägga att både jag och Kalle vakna upp snoriga efter denna natt vi med. 

Vi får se hur länge han klarar av dagen idag. Han var pigg och glad nu innan jag åkte iväg till skolan. En del av mig vill ha honom hemma (pga snoret) men en del säger att vi måste pröva att låta honom vara själv en dag på föris. Annars blir det för långt glapp innan måndag då förskolan är stängd imorgon. 

Någon annan som har barn på förskola som direkt blev smittade? Känns som det är vanligt. Bara så tråkigt… 

Standard
19-24 månader, Elis

Förskolestart 

Så kom måndagen vi både längtat och oroat oss för. Måndagen då vår skatt skulle börja på förskolan. En annan förskola än den vi vill att han ska gå på. Men fram tills han får sin plats på Waldorf ska han gå här, på ett föräldrakooperativ. 

Jag fick äran då jag hade hål i mitt schema att vara med honom första dagen av tre inskolningsdagar. Som vi alltid gör pratar vi med Elis (trots att han kanske inte begriper allt) om vad som ska hända så att han är så förberedd som möjligt. Gladeligen sprang han med ryggsäcken på till dörren när vi gjort oss i ordning för dagen. Och han sprang i stort sett med ett leende på läpparna hela vägen fram till förskolan. Vem behöver vagn med så mycket spring i benen?

Vi klev innan för dörren på hans avdelning och jag såg direkt Elis hylla. Blödiga jag blev helt till mig. Där och då insåg jag att det är en ny fas vi kliver in i. En del av mig vill inte ge med mig, som alltid. Dessa övergångar är inte alltid så enkla ska ni veta. Jag ska försöka krama om det nya och välkomna fasen med glädje. 

Dagen gick faktiskt över förväntan. För oss båda ska jag tillägga. Vi har ju en härlig, kommunikativ och väldigt socialt litet barn. Han vet vad han vill och inte rädd för att visa det. Han har skolats in med fyra andra barn dessa tre dagar och är den äldsta av dom. Veckan innan skolades fyra andra barn in där några är äldre än Elis. Totalt är barngruppen på 14 barn där åldrarna är mellan 1 år – 2,5 år.

I morgon är det dags att låta honom få pröva sina vingar själv på förskolan. Kalle kommer lämna och stå stand by i parken brevid då jag är i skolan och pluggar matte. Jag kommer ha svårt att fokusera till 100% på lektionen men så får det vara. Jag tvekar dock inte en sekund på att han kommer klar detta galant och inom snar framtid kommer vi nog få det svårt att få med honom hem. Det känns skönt att vi har kunnat ha honom hemma så länge som vi faktiskt kunde, hela 21 månader. För nu känner vi honom utan och innan. Han kan kommunicera med fler än bara oss och är trygg i sig själv. 

Det märks såklart på honom att det är mycket nytt. Sömnen är mera livlig, han pratar i sömnen och vaknar till oroligt. Han bearbetar enormt mycket i sömnen. Ikväll är det mycket brandbil och pappa som sägs då branlarmet drog igång och brandkåren kom till förskolan. Inga fara skedd men lite för mycket ånga ur ugnen som triggade igång larmet. 

Men jag tänker att det är bra att bearbeta i drömmens värld. Jag skulle nog vara orolig om vi inte märkte någon påverkan alls. 

Håll tummarna att allt går fint för Elis i morgon!

Standard